valpisensochemmiemollyspanfublogg

Hej! Det är emmie_molly men kallas Emmie elr molly.
Igår började vi skolan det var TRÅKIT! Man blir så o van vid att göra massa uppgifter. Som MATTE!
Det är mitt värsta ämmne i skolan.I helgen blir det skridskor åknig i Panfu! Det ska bli super skoj, Hoppas ni kommer då!För vi kommer logga in på söndag kl.16.00! Mollyskrammar!

HEJ!
hur är dett? det är valpisen som skriver hehe
Har ni redan sett den nya terrasen!HÄR är en bild!

Och på tal om terasen.Idag när jag skulle hem till min vän och det inte gick så kom det fram en snäl panda och sa..."Valpisen"sedan snackade vi lite.Hon sa att hon gilade våran blogg! :P jag tror hon hette någonting med.....Mo...eller ja i alla fal hon sa att hon brukade läsa våran blogg.Så om du läser deta så kan du väll seja ditt namn :)
Hundkramisar:Valpisen!
P.S
Emmie molly kommer snart att skriva här i bloggen! det blir väl kul! ;)

hej jag älskar lila!hihi jag kommer skriva med lila från och med nu!aso i love lila!
Jag är altså Valpisen!Men emmie molly kommer nog vara med typ röd text eller nåt!

Nu lämnar jag över till veckans författare: Valpisen! Hon var riktigt flitig och skrev flera stycken fantasifulla förslag. Att sagan skulle fortsätta såhär hade jag då aldrig kommit på själv:

JAG VAN! och åj kolla det står med grön text!hm vente litte har en ide!

Del 4 – skriven av Valpisen
Alla de små varelserna såg ut som körsbär. Alla satt faktiskt ihop! Men de var alla olika personer. ”Vi är Distensios”, sa distensiosen längst fram. Jag blev förvånad. Distensio betyder ju Isär på latin! ”Vi kan hjälpa er om ni hjälper oss”, sa en annan. ”Mintityren gjorde så att vi sitter ihop istället för att hållas isär, vilket gör att vi rör oss klumpigt och inte kan strida”, sa den som satt ihop med den med den första. ”Förskräckligt! Visst hjälper jag er… om ni lagar mitt skepp alltså”, sa jag efter att ha tänkt efter lite. ”Avgjort”, sa den största som oturligt nog satt ihop med pytteliten.
Jag gick ut ur grottan. Jag suckade och försökte intala mig själv att allt skulle gå bra, men jag misslyckades. Jag började gå mot boet. Efter en stund var jag framme. Mintityren satt i boet. Jag hejdade mig. I hans fot satt en…KARAMELL! En vass karamel. Inte undra på att den var rasande! Vem kunde göra nåt så elakt?! Men då kom jag på det. Överallt på berget stack det utt vassa polkagrisar!
Men nu måste jag dra ut den. Jag smög försiktigt fram och satte tassen på den. Mintityren vände sig om och fräste som en katt. Den bet efter mig, men missade. Jag tog ett fastare grepp om den och drog! Mintityren tjöt, men såg sedan på mig med klara ögon som innan hade varit förryckta och bloddsprängda. Jag log och la karamellen på klippan. Sen gick jag tillbaks. När jag vände mig om såg jag Mintityren slicka sig på såret. När jag kom fram var skeppet lagat och jag, min marieta Missy och Tigger klev in och körde iväg.
(Fortsättning följer…)
Hm äh Hej ja det jick! och så fick ni läsa min beretelse också!
Hunmdkramisar:Valpisen!